.
Hemkommen från stan med min underbara Pills. Tack sötnos, du fick mig att tänka på annat för en stund. Från det att jag såg dig till det att vi skilldes åt tänkte jag inte på honom. Eller visst gjorde jag det, men du vände allt det jobbiga till någonting bra. Du är unik =D
Men sen som vanligt när vi ses blir det massa shopping, nu är det inge klirr i plånkan mer, nu när jag ropar Hallå, hör jag det om o om igen. EKO! FAN. Inga pengar kvar. Att kläder kan vara så dyrt. Inte bra, men så var det med de, två fina klänningar och ett nagelack fick jag iaf med mig hem idag. Så sommaren KOM, jag är redo :D
Väl på bussen föll verkligeheten över mig o helt utan hinder kom tårarna, så där satt jag på en fullproppad buss o snyfta för mig själv o vad är inte värre då än att VÅRAN låt kommer. Paniken satte igång o jag visste inte var jag skulle ta vägen. Bytte till en glad låt o det blev lite bättre, tror jag måste radera låten. Allt med dig. Det här funkar inte mer. Jag älskar dig men jag vet fasen inte om du är värd mig alls faktiskt. På ett sätt kan jag se en framtid med dig men samtidigt inte, du säger att du älskar mig, o att det är med mig du vill va men ändå tycker du inte jag är värd att kämpa för. Ska jag då gå tillbaka till det som var, bara förlåta, igen? Jag är värd mer. Det här kommer vara ett helvete o jag kommer må rent ut sagt skit, men om du inte tycker jag är värd att kämpa för så är det såhär det kommer bli, du och jag åt olika håll. Det känns förjävligt.
Men tiden läker alla sår, visst?
