Sofie

Smärtan du lämnat är oändlig. Enfast jag flera gånger lovat mig själv att nu ska jag faktiskt sluta, jag ska ge upp dig. Ändå sitter jag här och hoppas. Varför, vad tjänar det till? Ena stunden är du dissig för att i nästa prata med mig. Jag fattar inte o jag vet inte hur mycket längre till jag orkar. Jag vet att allt blev ett helvete sist vi sågs och att det var mitt fel. Men alla gör vi misstag. Ingen är perfekt!