Sofie

Dom flesta, dock inte i min ålder.. Men dom yngre, mina bröder tillexempel. Dom får lov nu. Dom underbara loven man alltid längtade till.. Men det slog mig. Jag kommer aldrig mera få ha ett höstlov, än mindre ett jullov. Men det som känns värst är nog att sommarloven är slut. Sjukt trist. Jag minns verkligen hur jag gick o längtade, tillsammans med alla klasskompisar på det kommande lovet. Nu har man inget mer än semester att se fram emot.
Dock är inte jag en av dom som jobbar heltid, mellan 7-4 som jag är ganska glad över. Så jag har en del ledigt ändå. Men det är inte på samma sätt längre. Jag uppskattar inte denna "ledighet" jag har. Jag skulle gärna jobba mer. Eller iaf ha något om göra på dagarna när nästan alla jobbar. Samtidigt som det faktiskt kan vara sköt att få sova bort en hel dag ibland, när man vet att alla runt omkring måste upp med tuppen.
Lite klyven är jag över det stora hela.
Jag vill ha ett heltidsjobb, samtidigt som jag vill kunna ligga kvar i sängen vissa dagar. Jag vill även fortsätta plugga, vilket jag har bestämt mig för att göra. Ska söka på måndag. :)
Jag vet inte riktigt. Men en sak är iaf säker. Mitt liv har ordnat upp sig. Men jag är fruktansvärt arg på mig själv för att jag inte gick skolan när jag hade chansen. Jag hade haft ett jobb nu då, ett jobb som gett mer än det jag har nu. Fast dock hade jag inte jobbar i butik då, utan jag hade nog vart på dagis. O det är inte det jag vill. Jag vill vara ute i en klädbutik. Där mår jag som bäst, där har man inte tid att fundera på annat än jobbet. Är kanske lite så när man jobbar på dagis med, men det är inte vad jag vill. Sen att jag jobbar som barnflicka det är för att jag fortfarande brinner för barn. Jag älskar dom. Dom visar en glädje vuxna inte kan. Det är äkta när det kommer från ett litet barn, dom har inte lärt sig köra med falskspel, sätta på masken när det är något som är fel.
Jag kan bli tokig på dom ibland, vi kan ha våra stunder när vi är skit sura på varandra. Men det går inte i längden, inte med mina små änglar. Har vi en dag haft det lite jobigt tillsammans kommer dom ofta fram till mig innan jag ska hem o säger att dom egentligen tycker om mig. Men att jag var dum. Det är fruktansvärt gulligt. Jag är dum för att dom inte får som dom vill, fast dom vet att jag har rätt. Att det är det som jag säger som gäller. Mina underbara små ungar! Vad vore jag utan er :)

Nä, nu saknar jag dom. Axel o Alva träffade jag dock i onsdags. Men min lilla Bell. Henne saknar jag nåt så in i norden. Hon har en speciell plats hos mig. Vissa vet varför, andra inte. O hennes syster. Underbara tjejer. Ser verkligen fram emot då jag får åka med dom till Dubai. Ska bli så kul :) En hel vecka, tror jag att det är, men mina tjejer. Lite läskigt är det dock då jag ibland kommer få ha dom själv när föräldrarna vill göra nåt själva, det är ju ett helt främmande land. Men det kommer gå bra, dom e duktiga dom tjejerna. Åh, mina tjejer. Gud vad jag saknar dom.

Dessa ungar, det går inte annat än att älska dom <3

Har dock inga bilder på Alva o Axel.

Nu är det kanske dags att börja klä på sig o packa det sista.
Kan bli så att jag skriver lite när jag sitter i bilen sen, tar ändå ett tag. Men då blir det från luren o allt kommer komma som en klump, igen styckindelning. Men det får ni leva med ;)

Nu ska jag kila.
Tjingeling