Spekulationer
Jag har tänkt på en sak, ganska mycket faktiskt.
Precis innan du försvann berättade jag för dig att jag är sjuk. Jag kan inte hjälpa att jag tror det har med saken att göra, att ditt val blev som det blev. Att jag är sjuk är ingen jag kan hjälpa. Jag har knappast valt det själv.
Jag har lärt mig att hantera det, jag vet vad jag ska göra för att undvika att må dåligt, precis som andra människor med sjukdomar gör. Ingen är perfekt o detta är en av mina nackdelar, men det gör mig inte mindre värd. Jag kan inte låta bli att vara arg o sjukt jävla besviken. Att välja bort någon på grund av en sjukdom?
Innan du visste hade du ingenting emot det, ingenting emot mig.
Nu vet jag inte om det är som jag tror men tanken har slagit mig.
Jag vet att det fanns nåt, det var inte bara en skitsak. O att du skulle låta mig ha massa förhoppningar o sen bara vända ryggen till, det tror jag inte. Nåt satte stop o jag ser inte att det skulle kunna vara nåt annat? Vill man så kan man, tidsbrist är inget skyll, inte när det är du själv som har den, när det är du själv som kan göra nåt åt det.
Jag kan inte annat än tycka att du är feg och fruktansvärt puckad. Förklaringen jag fick , jag tror inte jag fått en som egentligen är sämre. Du sjönk i mina ögon o jag tror det är anledningen till att detta ändå är ganska lätt.
Sjukt, men förbannat sant!
