Sofie

Blogga är inte min grej längre, får inpulser där jag tänker att jag ska men sen hittar på nåt annat. Vad som händer i mitt liv vet de som behöver ändå :)

Skolan är äntligen slut. VG i allt hade jag med. Jobb nu då, dags o byta upp sig nu tror jag, har en flytt att se fram emot. OJ vad jag längtar :)

Sista dagen på 2011 är det med. Kvällen ska spenderas med finaste Sandra. Blir middag där sen ut o göra stan osäker ;) Matilda med sällskap kommer även dem :)

Sitter med ansiktsmask nu och väntar på duschen, dags o börja göra sig iordning så det inte blir nån stress sen, sånt orkar jag inte med idag.

Var ner till centrum tidigare med, Pappsen fyller ju år imorgon så köpte lite paket till honom. Ingen höjdare att vara ute i sista stund men vart bra saker iallafall :)

Som ett avslut på allt då..


2012 är mitt år!

Vaknade med ont i halsen idag, trodde det var nåt som bara skulle hålla i sig på morgonen men icke. Begav mig iallafall upp o raka vägen in i duschen, såg inte allt för snygg ut när jag vaknade, håret åt alla håll o kanter o lugg på det. Nej fy.
Mötte upp Frida i centrum för att fixa den sista julklappen, nu är jag klar. Ska bara köpa nåt till paketleken, men det är lätt fixat :)
Var även på jakt efter ett par jenas då mina enda som sitter snyggt gick sönder i veckan, o tro det eller ej, men jag hittade ett par, sitter kanon och är lite högre  i midjan. Så nöjd.
Halsontet försvann för övrigt inte, ligger här o liter fordfarande, hoppas i alla fall att den är den typen som bara håller en dag, imorgon vill jag må bra. Orkar inte med detta nu.
Dock tar jag det helldre nu än över nyår.

Meeeen, tillbaka till filmkollandet

Puss på er

En vän tipsade mig om att det fanns en artikel på AF om IBS. Självklart måste jag in o kolla då jag själv lever med det.
 
Jag blev chockad. Jag tycker att jag har det jobbigt, men den nivån jag är på är inte ens i närheten av vad dom står ut med.
Jag "lider" av båda delarna men det är inte så pass illa att jag måste till sjukhuset för att förmildra smärtan, jag har min medicin som gör att jag kan leva ett normalt liv. Självklart finns det tillfällen då jag känner mig förhindrad och inte alltid orkar jag följa med på allt, men det är inte mycket jag missar, inte längre. I början visste jag inte alls hur jag skulle hantera det, det vet jag idag.
En människa som inte vet om att jag lever med det skulle inte märka det, det är inget jag skyltar med samtidigt som jag inte har nåt emot att prata om det. Jag kör inte upp i folks ansikten att jag har det, men skulle det hända.. Ja, vad ska jag göra?
Självklart har jag mina tabletter jag äter men det är inte alltid man är sugen på att ta dom då det kan bli jobbigt kommande dagar. Men sånt ska vi inte gå in på.

Fler än du tror lider av IBS, alla söker inte hjälp för det. Vissa tiger som muren.
Jag gjorde det till en början, men det fungerar inte i längden. De runt omkring dig, som du träffar varje dag, dom kommer till slut märka att du har dina magproblem.
Jag höll det hemligt för pojkvänner, jag ville inte berätta för nya människor som kom in i mitt liv. Människor som inte vet, kan heller inte förstå att du från ena sekunden till den andra börjar må jättedåligt, bara vill åka hem, dom förstår inte varför du helt plötsligt inte längre skrattar med de andra, varför du sluter dig i dig själv. Jag lärde mig att det är bättre att säga som det är direkt, vet du att människan är där för att stanna är det lika bra. Det kommer kännas bättre sen när det hela sätter fart, då finns förståelden där på ett helt annat sätt!

Läs artikeln, man tror inte det är så illa.
http://www.aftonbladet.se/halsa/article14097289.ab

Sådär, nu är ett prov avklarat. Tror jag gör det andra när jag kommer hem från jobbet ikväll. Imorgon vet jag nämligen inte om jag hinner, ska klippa mig och kanske jobba? Har inte hört nåt så det återstår än att se.
Är iallfall fruktansvärt skönt att skolan snart är slut. Ska satsa stenhårt på körkort och jobb nu. Vill inte jobba kvar som barnflicka, det ger för lite pengar. Jag vill ha ett riktitgt. Kommer dock vara svårt att lämna barnen nu när de verkligen har satt sina platser. Det är mina goingar o snart kommer någon annan få ha hand om dem, känns inte sådär jättebra. Smällar man får ta antar jag.
Var på "dejt" igår med. Har inga som helst kommentarer om det, mer än att han verkade förbannat trevlig men att sitta och nästan enbart snacka om honom kändes inte sådär jättekul. Säger jag att jag inte är intresserad av fotboll vill jag inte sitta och prata nästan enbart om det.
Men men, nya tag nu!

Dags för ombyte sen jobb.

Tjingeling!

Har har fått som vana att se på en skräckis innan jag somnar, inte sådär jättesmart kan tyckas då jag redan som det är, är fruktansvärt rädd för mörker, för vad som kan gömma sig där. Skitfegt men så är fallet.
Ska iallafall precis starta ännu en. Får se om den är bättre än den jag såg sist, "Are you scared" sämsta filmen jag sett, förväntade mig nåt mycket läskigare så blev grymt besviken. Vet inte vilken jag ska se ikväll än, har en del att välja på så jag får helt enkelt återkomma om den saken.

Skolan är i stort sätt klar nu, bara proven kvar o dom fixar jag antingen imorgon eller på tisdag, ska ju hinna jobba imorgon med, kanske ska in till stan och ta en fika efter det, vi får se men det lutar åt det hållet iallafal ;)

Ont i huvudet har jag med, kanske ska hämta lite vatten o hälla i mig. Vore nog det bästa.
Måste börja  sova med Bettan igen, har fått förbannat ont så just nu är hon mitt sista hopp. Kommer säkert göra ont pga henne de första nätterna men sen hoppas vi på en bättring. Man är ju inte allt för vacker tillsammans med Bettan så henne vill jag bli av med så fort som möjligt.

Puss på er, nu ska jag bli rädd

1 vecka kvar på skolan. Så jävla skönt!
Har två uppgifter som ska in, sen är det bara proven.

Mycket har händ det sista, känslomässigt. Jag vet vart jag står gällande allt o jag är faktiskt nöjd, MEN det betyder inte att drömmarna inte styr åt ett annat håll när jag inte kan kontrollera dem.
Hade en för inte så länge sen, den dagen var förstörd, jag saknar inte dig i sig, utan mer det som var och hur du fick mig att känna, men det har jag sagt förr..

Människor har har kommit och gått det senaste året med, i början var en del jobbigt.
Som det är nu känns detta rätt, jag orkar inte med det som var, allt blev för mycket o tillslut rann bägaren över.
Saker och ting togs för givet, respekten försvann. Ingenting fungerar då.
Jag satte stop för min egen skull, men även för den andras, eller vi gjorde det nog mer tillsammans, att vi inte längre är vänner är nog beviset på att vi gjorde fel, tror båda lärde sig av misstagen vi gjorde.

En tanke bara :
Man ska sätta sig själv först, men inte låta vännerna och de man har runt om sig vara hängande under tiden, det är då du lämnas ensam.

I´m alive.
Känner bara inte för att uppdatera just nu, händer inte mycket mer än de vanliga heller.
That´s it!

So long suckers ;D

I fredags var jag ute och föntershoppade, letade jeans men fann självklart inga, som vanligt. Hem för middag och vin för att sedan bege oss in till stan, allt folk var redan dräggfulla, vilket man kanske får räkna med om man kommer ut först runt halv 1. Vi bestämde oss iallafall för att åka hem. Tvingade Dennis att vara mitt sällskap när jag kom till Danderyd, stackarn, han måste tro jag är knäpp, vilket han i och för sig sa gång på gång, han påpekade även att det var på ett positivt vis ;)
Lördagen började med att jag inte gjorde någonting, var hemma och bara var. Vid 6 var det dags att ta bussen till Kista för att möta upp mina kära vänner för middag, som sedan skulle avslutas med bowling och några glas. Hade en kanonkväll trots omständigheterna ( Är fruktansvärt besviken, det var inte okej. Absolut inte på det sättet de skedde på ) Men skit i det, jag hade jävligt kul, blev kanske lite rund under fötterna när småtimmarna närmade sig. En och annan nagel bröts av med, en av dem brutalt. Känner mig handikappad idag, om något vidrör den känner jag hur ilskan sköljer genom hela kroppen. Blåsor under fötterna drog jag på mig med då skorna jag valde att ha under kvällen inte är de bästa. Sulan ligger inte som den ska så mina hälar pryds av en varsin blåsa. Ser lite kul ut när jag försöker ta mig fram :)
Min käre bror kom och mötte mig i Centralen igår med , när man väl sitter själv kommer allt som en våg över en. Besvikelsen kom o jag ville inte vara ensam, han som redan var i Mörby vänder för att möta mig så jag slipper åka själv. Vissa människor ska man verkligen hålla hårt i, han är en av dem.
Idag har det vart 3årskalas för världens sötaste lillaLina. Dock är hon inte så liten längre, springer runt heeela tiden, sätter man sig ner kommer hon, snabbt som attan " Sofie, jag vill leka med dig" Går ju inte att säga nej till det direkt ;)Vart mat och fika där för att sedan bege oss hemåt, hämta kvitto och vagn för att sedan åka till Kista och byta paket. Sagt och gjort o nu sitter jag här o äter upp min chokladkalender som den gottegris jag är.

It´s gonna take more than 100 men to drag me away from you.

Idag är en dag jag saknar dig. Mer än jag borde. Finns så mycket jag skulle vilja säga dig, saker du aldrig kommer få höra, frågor jag aldrig kommer få svar på.





Dessa down perioder är inget jag gillar, men just nu befinner jag mig i en sådan. Återigen.
Tror det grundas ganska mycket i att jag är så dålig på att fullfölja saker jag egentligen vill. Jag är för bekväm för att orka göra förändringar, jag vet att detta funkar, dock är jag endå väldigt låst. Men det går.
Livet är ett jävla mysterium. Går en sak bra falerar en annan..

Men som sagt. Idag saknar jag dig. Massor!