Sofie

Allt brast o jag vet varken in eller ut längre. Det sved och jag kan inte säga annat än att jag blev fruktansvärt ledsen och besviken. Trodde det var värt med än så.
Denna dag började inte bra, och har inte blivit mycket bättre heller faktiskt. Jag orka inte med allt skit, räcker det inte nu?

Vart står du, vad vill du, vad fan är det här? Jag fattar ingenting. Jag står som ett förvirrat jävla fån och säger åt mig själv gång på gång att allt kommer lösa sig på bästa sätt. När man då äntligen har börjat få perspektiv på saker och ting kommer ännu ett bakslag.
Jag vill bara krypa ner under täcket och stanna där.
Fy, i stundens grubblande känns det inte som att dom ljusa stunderna kommer komma tillbaka.
Vad är det här för jävla skit? Fuck. Jag pallar inte.



Muntra upp mig någon?