Sofie

Kvällen igår blev inte riktigt som jag tänkt mig.. Maj hörde av sig efter en vecka utomlands o frågade om jag ville med ut på en prommenix så hon kunde få en upptatering om vad som hänt under veckan. O det tackar man ju inte nej till =) Så jag gick o mötte henne, blev en snabbis förbi ica sen bosatte vi oss i hennes kök. Att det kan vara så skönt att prata ut, o just med henne då hon under många år var den som stod mig närmast. Känns som vi är på god väg att hitta tillbaka, enfast det inte kommer bli som det en gång var.

Men, de va de.. Nu sitter jag här o väntar på att klockan ska bli lagom mycket för att gå till bussen som tar mig till centrum där min fina Natta väntar på mig =)
Blir inget åka runt o söka jobb då hennes busskort har gått ut, så det får bli jobbsökande i centrum istället. Enfast jag är lite skeptiskt till just Täby centrum, men vafan, de får gå =)



Du är söt min vän =)

Jag saknar dig! Du satt verkligen spår i mig, spår som aldrig kommer försvinna.
Jag såg dig aldrig som min pojkväns syster, jag såg dig som en vän, en otroligt nära vän.
Du är så otroligt bra gumman.

Allt känns så tomt, utan er allihopa. Jag trivdes så otroligt bra med er. Det är tråkigt att det skulle bli såhär.

Glöm aldrig att du är underbar :´)

Nu sitter man här, nyss hemkommen från underbara Mia =)
Blev att ta bussen till Sollentuna igår för att möta upp henne för att sedan prommenera sista biten till Stinsen. hon hade nämligen bestämt sig för att hitta ett par jeans, vilket hon gjorde, 2st tillomed ;) Efter x antal timmar, som iofs gick väldigt fort bar det av hemmåt, även då blev det en prommenad. väldigt skönt men oufh vilken backe.
Blev middag på det sen lite Let´s dance med hennes föräldrar tills kl blev 9 då vi bestämt oss för att se en film som kom på tv. Vi försvann ner o filmen drog igång, blev inte så mkt tittandes, tror vi pratade mest. Blev väldigt mycket prat vilket var otroligt skönt, kände att det verkligen behövdes. Så nu är synen på det hela en annan, en bättre. Tror jag är säker på mitt val nu. Motgångar vet jag att jag kommer få där jag känner att jag vill göra allt ogjort. Men du har inte bevisat för mig att du är värd det. O då finns det ingen annan förklaring än att det är såhär det ska vara. Livet är tufft, o jag kommer aldrig att glömma dig, men jag kommer nog aldrig se på dig så som jag en gång gjorde. Du visade dig vara någon jag inte kände.

Men nähä, nu har jag inte tid o sitta här mer, måste packa inför kvällen så jag får med mig det jag behöver, ska nämligen sova med mina tjejer =)

Tjingeling!

Hemkommen från stan med min underbara Pills. Tack sötnos, du fick mig att tänka på annat för en stund. Från det att jag såg dig till det att vi skilldes åt tänkte jag inte på honom. Eller visst gjorde jag det, men du vände allt det jobbiga till någonting bra. Du är unik =D
Men sen som vanligt när vi ses blir det massa shopping, nu är det inge klirr i plånkan mer, nu när jag ropar Hallå, hör jag det om o om igen. EKO! FAN. Inga pengar kvar. Att kläder kan vara så dyrt. Inte bra, men så var det med de, två fina klänningar och ett nagelack fick jag iaf med mig hem idag. Så sommaren KOM, jag är redo :D

Väl på bussen föll verkligeheten över mig o helt utan hinder kom tårarna, så där satt jag på en fullproppad buss o snyfta för mig själv o vad är inte värre då än att VÅRAN låt kommer. Paniken satte igång o jag visste inte var jag skulle ta vägen. Bytte till en glad låt o det blev lite bättre, tror jag måste radera låten. Allt med dig. Det här funkar inte mer. Jag älskar dig men jag vet fasen inte om du är värd mig alls faktiskt. På ett sätt kan jag se en framtid med dig men samtidigt inte, du säger att du älskar mig, o att det är med mig du vill va men ändå tycker du inte jag är värd att kämpa för. Ska jag då gå tillbaka till det som var, bara förlåta, igen? Jag är värd mer. Det här kommer vara ett helvete o jag kommer må rent ut sagt skit, men om du inte tycker jag är värd att kämpa för så är det såhär det kommer bli, du och jag åt olika håll. Det känns förjävligt.
Men tiden läker alla sår, visst?

Ingen bra dag idag, inte alls. Vaknar o kollar mobilen med hopp om ett sms av dig. Men det var tomt. Kände saknaden utav dig, så som jag inte kännt den på hela veckan.
Jag Älskar Dig!
Jag tror inte det var ett misstag att lämna dig, för jag tror det gav dig insikten av att du inte kan behandla en människa hur som helst. Men jag vill inte förlora dig. Är det för sent var det du sa att du kände för mig inte äkta.

Jag har vart osäker, tänkt "jag klarar mig utan honom, jag klarar mig själv" Men N, Jag behöver dig. Du kanske inte är den bästa men för mig är du det. Jag vet inte vem jag är utan dig.
Ingen är perfekt, alla har fel, även jag.

Men dom här dagarna har bevisat att det är dig jag vill ha.

Jag vet inte vad jag tycker är värst, att leva med dina svek eller leva utan dig, aldrig mer få se dig, känna din närhet..
Just nu svider det nåt så otroligt. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Var inställd på ett liv tillsammans med dig, men allt försvann. Du svek mig.