Sofie

Jag kan vara världens sämsta syster vissa gånger men ändå står han där när jag lugnat ner mig. Alla har sina duster, vi kan verkligen bråka. Stå o skrika på varandra tills vi blir hesa, ståss o hålla på. Men när vi lugnat ner oss, när ilskan runnit bort. Då är allt som vanligt igen.

När vi var mindra störde jag mig på nästan allt han gjorde. Han kunde verkligen göra mig tokig. Men allt förändrades. När jag var inne i den svåraste tiden i mitt liv var han den som kom att stå mig närmast. Efter det hade han platsen som min bästa vän o där står han kvar än idag.

Är det nåt som tynger mig är det honom jag tar mig till, inte för att han alltid har nåt att säga, men han lyssnar. Han lyssnar o tar in vad jag säger. Enfast det är saker han inte vill höra lyssnar han. Inte många människor har förmågan att verkligen kunna lyssna, lyssna på rikigt. Men han kan.

Du anar inte hur bra du verkligen är!