Sofie

Shit happends, things go wrong!

Känner mig duktig, har tränat måndag, tisdag o idag :) Fast det känns i kroppen, fick igår för mig att jag skulle iväg o träna innan jag ska träffa Micke imorgon med, men jag tror jag ångrar mig. Får räcka med ett varv i spåret eller lite på cykeln här hemma.. Eller varför inte fira framför en film med massa gott? ;D Haha neeeeej. Sånt ska jag sluta med. Snart :)

:)

Vart iaf att åka till fina underbara Mia igår efter jobbet, 2 månader sen vi sågs sist då hon övegett oss o förflyttat sig till Luleå. Var skönt att få träffa dig igen, prata igenom allt som hänt, alla funderingar, allting. Det var behövligt. Inte för att jag blev speciellt mycket klokare, men jag fick höra en annan åsikt, bättre än mina egna förvirrningar.. Låg o pratade in på småtimmarna, så när klockan ringde vid 9 vart jag inte vidare glad. Usch var trött jag var. Men upp gick jag, liiiite senare, men jag han iaf med bussen det var tänkt. Dock han jag inte äta nåt, så blev en banan på vägen. O träna på endast en banan var inte så smart, jag orkade ingenting. Men lite mage o ben fick jag tränat iaf, sen vart det hem o äta o iväg till jobbet. Gick ut i skogen med barnen idag. Gick hur bra som helst tills vi gik in på ica o hade betalat, Axel märkte då att jag inte tagit något kvitto. Han blev tooookig, började störtböla o skrika. Efter många om o men gav han upp o hans glada sida kom fram, den gillas mycket bättre :) Lite lek i skogen på det sen hem o äta middag.
O jag hamnade såklart här såfort jag kom hem ;P Borde egentligen plugga, för det har jag inte börjat med än. Får sitta lite imorgon o massa på fredag.

Annars har jag faktiskt inte mycket mer att säga :)

Tjingeling!

---

Jag antar att jag denna gången tagit rätt på vem kommentaren kom av? Dock kan jag inte vara helt säker för namn är tydligen svårt att skriva?
Men jaa..
Saker o ting hade vart på ett helt annat sätt idag om du hade tänkt efter en extra gång. Det du gjorde var fruktansvärt fel. O det är otroligt pinsamt att det pågick i 1.5 år innan jag märkte vad du pysslade med. Jag litade på dig men allt du gjorde var att svika mig, om o om igen. Varje gång lovade du att det inte skulle hända igen men jag räckte tydligen inte till. Jag har aldrig tidigare kännt mig så värdelös som då. Usch o fy fan!
Fast, trots allt som hände betyder du otroligt myket för mig o jag vill fortfarande kunna vara en del av ditt liv. Är bara tråkigt att det ska behöva vara såhär. Mycket som påminner om dig.
Fotot på min lilla favorittjej sitter fortfarande kvar. Jag har inte hjärta att ta ner det. Hon har förmodligen glömt mig. Min lilla tjej. Usch vad jag saknar henne. Er alla. Det är hemsk att ni ska bo så långt bort, jag vill kunna hälsa på!

Onödig kommentar, men jag behövde det nog.
O om du mot förmodan skulle läsa det här, är inte ens säker på att det är du, men du kommer känna dig träffad om du skulle göra det.
Jag vill att du ska veta att jag saknar dig!