Sofie

Vet inte riktigt vad jag ska säga om denna dag. Vart megatrött hela dagen, jävel som ringer o väcker mig mitt i natten ;)
Väl på jobbet vart saker och ting lite jobbigt idag.
Det var där jag träffade dig, det var där jag märkte att du var speciell, det var där jag bestämde mig för att lämna N, det var där jag bestämde mig för att våga chansa. 
Nu är det inte elen dom fixar, men det är fortfarande arbetsmänniskor där, Gregor springer runt o jag reagerar hela tiden när jag hör honom i trappan, önskar att det ska vara du. Det är jobbigt, att sitta där, på samma ställe där jag träffade dig, o veta att du föralltid är borta. Ena dagen går det bra, andra dagar är det svårt.
Att du tar upp så mycket av mina tankar, så mycket energi på att förtränga dig. Det är jobbigt och gör förbannat ont. Du går inte att glömma, du satte spår som alltid kommer finnas kvar.

Men skit i det. Det är din förlust, hade du bara vågat hade det gått. Men men.. Det var kul så länge det varade.

Saker och ting kan ibland komma med bakslag, jag och min absolut finaste förlovade oss, firandet blev inte som planerat så vi ska ta middag o bio för att göra det ordentligt någon dag framöver istället :)
Att försöka gå bakom ryggen på några dom delar allt med varandra, försöka vända oss emot varandra, vad tror man sig vinna på det? Just i stundens hetta kan man vara arg, saker sägs, men det är hon och jag genom allt, trotts alla fyllebråk, små irritationer eller vad det nu än kan vara.
Äkta vänner växer inte på träd, men jag har haft turen att hitta de bästa. Det kan ingen ta ifrån mig.

Herrå :D