Fan!
Dagen började okej, gick ut i solen.
Fick lite färg.
Hoppade lite studdsmatta.
Blev helt slut.
Samlade kraft.
Hoppade igen.
Fick nog.
Gick in, satte mig vid datorn.
Och allt jag kan tänka på är dig.
Jag hatar det!
Tiden med dig var en av de bästa jag vart med om. Från ingenstans kom du och "räddade" mig. Låter fjantigt men så är det. Hade jag inte träffat dig finns chansen att jag gjort ännu ett fruktansvärt stort misstag. Men du hindrade mig. Du fick mig att göra slut på det. Du fick mig att inse.
Men tillslut föll jag, för dig. Du vart anledningen till leendet på mina läppar, ett sms av dig kunde göra hela min dag. Du var speciell och jag tyckte verkligen om dig.
Usch och fy fan. Jag måste tänka på annat nu. Detta gör ont och det är det inte värt, du är inte värd min smärta.
Nääe, nu ska jag göra nåt annat.
Tjing!
Kommentarer
Trackback