Sofie

Meningen var att jag skulle komma tillbaka med glada miner. Men nej, idag är visst inte en glad dag. Allt känns bara skit. Verkligen åt helvete.. Jag vill kunna skriva av mig, om verklgen allt. Men av respekt till iaf dig så går det inte. Inte för att jag tror du någonsin skulle sätta dig o läsa vad jag skriver, men jag kan inte. Samtidigt vill jag kanske inte riktigt att du ska veta, att du ska veta vad du verkligen är, vad du blivit för mig!
Första blicken på dig. Du är speciell. Du var så bra. Nu vet jag inte längre. Jag vet inte vad du vill, vad jag är för dig. Jag förstår inte, inte alls. Jag fattar verkligen inte.

Nääh. Nu ska jag göra ännu ett försök till att få tankarna på annat!