Sofie

Meningen var att jag skulle åka till Göteborg på torsdag morgon. Men fick ett inte allt för roligt mail idag. På ett sätt förstår jag hennes sätt att tänka, men att vänta 2 veckor med att berätta för mig, 3 dagar innan jag ska åka. Det gjorde ont och tårarna svämmade över innan jag ens läst klart. Var jätteglad när jag såg att jag fått mail av henne, trodde hon hade nåt kul att berätta, men kniven i hjärtat var precis vad det var. Största orsaken att jag skulle åka ner var för deras skull, för att jag ville träffa dom. Jag har lovad L sen i somras att jag ska ner och nu när det äntligen ska bli av får jag det största bakslaget någonsin. Att jag och N inte kommer överens är ingen nyhet. Men att svartmåla mig när det inte enbart är jag som gjort fel tycker jag är fruktansvärt dåligt. Det lilla jag hade till övers för dig är borta. Jag har aldrig slutat bry mig om dig, jag har fortfarande tänkt på dig då och då. Inte för att jag vill tillbaka till det som var utan för att du en gång var en stor del i mitt liv. Nu känner jag inget annat än hat mot dig. Jag skulle kunna sjunka till din nivå och sabba för dig med. Men jag vägrar ligga nere på din nivå! Att du inte vill träffa mig är en sak. Men att sabba för andra är fruktansvärt dåligt. Det visar sig bara mer och mer att du verkligen är den skiten jag lämnade. Och jag är fruktansvärt glad över att jag slipper vara en fel av ditt liv. För med korten på bordet. Du är inte värd det! Att 18 månader lades på dig är något jag ångrar. Fy fan!