Virrigt!
Vaknade upp med ett sms av dig, det gjorde min dag. Inte för det gått så mycket av denna dag än men den oroliga känslan jag kände när jag vaknade, den förvirrade o obehagliga känslan, den försvann. Tänk att ett litet sms kan göra så mkt. Det behövs så lite för att leendet ska spricka ut :) Du är fin!
Idag ska jag söka jobb, träna o senare åka till fam Thysk för att äta middag. Ska förövrigt ta nya bilen dit, bara så ni vet ;)
Det har gått.. 2 veckor? sen jag sist pratade med dig.. På ett sätt är det nog för det bästa, men samtidigt så saknar jag att prata med dig. Du var ändå en så stor del av mitt liv. Att du skulle försvinna helt pga det som hände, det var inte det jag ville.. Men jag förstår dig, det gör jag.. Tycker bara det är tråkigt.
Jag vill kunna prata ut med dig, vara helt ärlig o berätta precis hur jag kände.. Till viss del har jag gjort det, men ändå inte. Det känns som det fortfarande finns så mycket kvar att säga, få svar på. Jag vet inte, jag kan inte riktigt höra av mig till dig heller, du har gjort klart att du inte kan prata med mig o du ska klara det!
Jag har börjat tänka mer o mer på dig, på hur allt slutade.. Det är över 2 år sen. Jag vill prata ut med dig, det finns så otroligt mycket jag inte förstår. Finns så mycket frågor utan svar. Du vände mig ryggen o lämnade mig ensam i en sits du vart delaktig till att jag var i. Jag kommer aldrig förstå varför, aldrig förstå hur du kunde. Vi hade allt planerat. Vi var två om det. Nu låter det som jag vill att det skulle gått vägen, att allt hade blivit så som vi planerat, så är det inte riktigt. Jag ångrar det inte, bara sättet det hände på. Jag förstår inte hur du kunde gå från att verkligen finnas där till att bara skita i allt. Jag fattar bara inte. Allt är ett stort frågetecken, jag vill ha svar. Jag orkar inte grubbla mer, jag vill inte tänka fram svar som du egentligen ska svara med.
Hur kunde du från att alltid funnits där med öppna armar bara vända ryggen till? Det går inte ihop. Det gör bara inte det.
Nu känner jag att allt bara blev virrigt o inte alls som det var tänkt. Men jag behövde nog få det ur mig.
O den braiga känslan jag nyss hade, den försvann visst, till viss del. Nackdelen med dessa nedrans tankar. Jag hatar det.
Nu ska jag gå o tänka på nåt annat..
Ha det bra sålänge.
Tjingeling!
Idag ska jag söka jobb, träna o senare åka till fam Thysk för att äta middag. Ska förövrigt ta nya bilen dit, bara så ni vet ;)
Det har gått.. 2 veckor? sen jag sist pratade med dig.. På ett sätt är det nog för det bästa, men samtidigt så saknar jag att prata med dig. Du var ändå en så stor del av mitt liv. Att du skulle försvinna helt pga det som hände, det var inte det jag ville.. Men jag förstår dig, det gör jag.. Tycker bara det är tråkigt.
Jag vill kunna prata ut med dig, vara helt ärlig o berätta precis hur jag kände.. Till viss del har jag gjort det, men ändå inte. Det känns som det fortfarande finns så mycket kvar att säga, få svar på. Jag vet inte, jag kan inte riktigt höra av mig till dig heller, du har gjort klart att du inte kan prata med mig o du ska klara det!
Jag har börjat tänka mer o mer på dig, på hur allt slutade.. Det är över 2 år sen. Jag vill prata ut med dig, det finns så otroligt mycket jag inte förstår. Finns så mycket frågor utan svar. Du vände mig ryggen o lämnade mig ensam i en sits du vart delaktig till att jag var i. Jag kommer aldrig förstå varför, aldrig förstå hur du kunde. Vi hade allt planerat. Vi var två om det. Nu låter det som jag vill att det skulle gått vägen, att allt hade blivit så som vi planerat, så är det inte riktigt. Jag ångrar det inte, bara sättet det hände på. Jag förstår inte hur du kunde gå från att verkligen finnas där till att bara skita i allt. Jag fattar bara inte. Allt är ett stort frågetecken, jag vill ha svar. Jag orkar inte grubbla mer, jag vill inte tänka fram svar som du egentligen ska svara med.
Hur kunde du från att alltid funnits där med öppna armar bara vända ryggen till? Det går inte ihop. Det gör bara inte det.
Nu känner jag att allt bara blev virrigt o inte alls som det var tänkt. Men jag behövde nog få det ur mig.
O den braiga känslan jag nyss hade, den försvann visst, till viss del. Nackdelen med dessa nedrans tankar. Jag hatar det.
Nu ska jag gå o tänka på nåt annat..
Ha det bra sålänge.
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
