Sofie

Vart en slappdag igår, igen. Gjorde ingenting egenligen. Inte mer än att åka till Doktorn. Städa lite, damsög undervåningen då Linn vart duktig och tagit övervåningen. Ska börja göra rent i badrummet, lyfter på "kudden" och där under gömmer sig världens största spindel. FY FAN. Jag skrek, Linn skrek. Usch!

Här har ni våran vän.
Som ni ser är den skitstor, med benen.
USCH!

Fixade toaletterna och sen gav vi upp. Åkte till Coop och handlade lite gott inför kvällen.  Måste bli slut med sånt nu då jag inte har några pengar till det.
 Nu får det räcka!


Läste din blogg idag. Nu har du tagit initiativet till att fortstätta ta det på bloggen, så jag tänker svara.
För det första, jag är glad över att du mår bra. Jag har aldrig velat något annat. Och visst ska du sätta dig själv först, det ska man göra, i alla lägen. För ens egen skull. Ingen mår bättre av att det blir på annat vis, speciellt inte än själv.
Men, jag bad dig om en sak och du lyssnade inte.
Veckan innan hade du vart här och vi började planera, du sa att du skulle fixa det men nej, jag får veta genom att läsa din blogg att du inte kommer komma hit. Att du ska jobba har jag full förståelse för. Men jag hade planerat in dig. Jag villa spendera den dagen, i ditt sällskap. Det blev inte så och jag fick inte ens, enligt mig, en vettig förklaring, inte efter vad du tidigare sagt.
Finns massa jag skulle vilja prata med dig om, som jag inte tänker skriva ut här.
Men ja, jag tycker det var respeklöst att börja med att förstöra min dag, när jag när du skulle firas, valde att åka till dig istället för att vara med och fira när en av de närmsta jag har fyllde år. Jag planerade in dig, pratade med jobbet i tid. Jag prioriterade.
Det kallas prioriteringar, planering. En massa du måste lära dig.
Det är ditt liv, du ska leva det. Absolut. Men, respektera och tala klarspråk med dom som vill vara en del av det.