Sofie

Vaknade upp klockan 8 och är inte ens trött, skolan börjar klockan 1 så varför jag är vaken nu kan jag inte svara på, somnade rätt sent igår med så detta är lite knas. Men men. Nu hinner jag göra allt i lugn och ro. Ingen stress. Skönt.
Kollade Bad Teacher igår, hade hört att den inte skulle vara bra så jag blev glatt överraskad :) Blir Bridesmaids ikväll tror jag :)
Som sagt, skola idag. Ska ner till bibblan och skaffa boken. Tror inte vi kommer behöva den idag så antingen om jag hämtar den innan eller efter jag vart i skolan, får se vad jag känner för :)
Annars är det städning som gäller, ser förjävligt ut och detta funkar inte mera. Soffan är full med skit, fotöljen likaså.. Vart fan ska man sitta? Jo, antingen i sängen eller om man kastar över allt dit och trycker ner sig i soffan. Så jag vill bo? Näe!
Har börjat fundera ganska mycket nu på om jag kanske fakiskt ska fly Stockholm för att få börja om. Plugga vidare lite och få en nystart. Inte känna någon, börja om från ruta 1. Det förflutna kommer jag alltid att ha i ryggsäcken, men då väljer jag själv vem som får veta vad och inte. Här hemma går det inte.
Jag vill börja om.

Livet är inte vad jag tänkt att det skulle vara. Jag trodde jag skulle hitta motivationen när skolan kom igång, att jag för en gång skull skulle tycka det var någorlunda kul då det är nåt jag vill jobba med när skolan är slut. Men nej. Återigen är den borta. Vet inte o det är för att jag inte är en skolmänniska eller om det är allt som händer runt om som drar ner mig.

För, som vanligt är det massa skit. Igen.
Jag trodde du var borta, men nej. Du visade att jag på nåt sätt fortfarande betyder. Visst vart jag glad över det, samtidigt som det gjord sjukt jävla ont då du en gång var allt jag ville ha men fick ett slag i magen.
Love sucks!
Jag vet inte vart jag har dig, hur du ser på det här. Ser du det som så att du faktiskt kan komma och gå som du vill? För så funkar det inte. Självklart ska vi inte sitta ihop, vi båda vet hur det blir då, men vad fan är det som händer just nu? Jag ringer, du svarar inte. Tror att anledningen till att du inte ringer upp är för att du vet att jag sover och att jag ska upp o jobba dagen efter. Tror då du ska höra av dig under dagen, men nej. På kvällen hör du av dig, med ett sms om där du frågar vad jag gör. Då brast det. Sen var det inge mer, återigen.
Jag vet inte vart jag ska ställa mig till det här, jag vet faktiskt inte det. Småsaker hela tiden som vi förstorar upp, försöker lösa på fyllan för det är enda gången vi pratar med varandra. 
Det är hemskt. Vad hände med den bra vänskapen vi hade, förut?