Sofie

Slet som ett förbannat jävla djur idag. Först gjorde jag klart svenskan, tänkte sen göra matten, men färgen till skrivaren var slut så det gick inte. Ställde mig så och fixade med tvätten. Vek det som var torrt, hängde det som var nytvättat och startade ännu en maskin. Gick sen upp för att fixa disken, det som inte får köras i maskinen ställde jag mig och handdiskade, enfast jag gång på gång sakt åt mamma att hon måste skölja ur sin förbannade kastrull för det blir sjukt äckligt om det står o drar. Hon hade inte gjort det, inte idag heller. Förvånad? Nej. Men jag gjorde det ändå. Torkade av spis och alla bänkar. Fixade även det värsta i mitt rum.

När hon väl kommer hem är det första hon säger:
"Har du hängt tvätten?"
"Ja, jag har startat en till med"
"Bra"
"Mhm, fixade disken o så med."
"Men du har inte lagat mat"
NEJ, det har jag inte. Som alltid när man väl gjort nåt hemma är det nåt annat hon vill man ska ha gjort, det duger aldrig. Dom gångerna man tar sig friheten o faktiskt lagar mat får man skit för man tagit nåt som är planerat till en annan dag. Hur kul är det då? Flera gånger har jag sagt att jag kan fixa maten om dom bara säger vad jag ska göra. Men händer det nåt? Nej, självklart inte.

Frågar sen om hon planerat någon mat. Hon tar då fram en lök, som hon vet att jag inte bör äta. Frågar då hur mycket hon ska ha i. Självklart ska hon ha i HELA.
För en "vanlig" människa är det en skitsak. Men jag mår inte bra om jag äter sånt. Hon vet det.
Alltid är det såhär.
Engång gjorde hon allt för att jag skulle må bra, psykiskt och kanske även fysiskt med, genom att rädda mig ur förhålandet med honom.. Men nu, för att det inte passar in i hennes livsstil, för att hon inte tror på det så skiter hon i det. Varje dag är det mat med saker jag inte kan äta.
Jag kan inte hjälpa att jag blivit sjuk, det är knappast något jag själv vill.


Klagoinlägg, men jag behövde få det ur mig.

Idag är fan ingen bra dag!