Det är mörkt...
... i mitt rum, för meningen är att jag ska sova.
Men nehedu! Det gick ju faktiskt inte alls vidare bra att sova.
Jag har för tillfället massa problem, enligt mig själv. J
ag har precis duschat vilket leder till att mitt hår fortfarande är blött och jag kommer se ut som ett troll första dagen i skolan, vilket leder till nästa bekymmer... jag har ingen aning om ifall det ens är imorgon allt drar igång. Jag fick ett samtal för ca 2 veckor sen om att det var imorgon skolan skulle dra igång och att mitt antagningsbrev skulle dyka upp i min brevlåda i tisdags, men jag har då minsann inte fått nåt. Jag var in på deras hemsida och där står det att alla kurser som ska vara i klassrum börjar nästa måndag. O jag har ju knappast fått tag i någon idag som kunnat svara på allt och löst iallafall ett att mina problem. Så nu måste jag vakna tidigt imorgon kanske helt i onödan.
Jag tycker lite synd om mig själv och låtsas att just precis DU tycker synd om mig med. Det gör att jag mår lite bättre :)
Jag vet att jag hade iallafall en sak till jag hade tänkt ta upp men den har jag glömt.
Meeeen, över till nåt annat då, som inte hör hit alls. Jag såg en film innan jag hoppade in i duschen, en fransk, jag fattade ingenting så texten gjorde susen =D
Men iallafall, den handlade om en familj där den 8åriga lilla tjejen blev våldtagen och mördad, det slår slint hos pappan och han torterar äcklet som gjort det, man får se hur det hela går till och det känns i hela mig när allt händer. Jag förstår inte riktigt varför jag fortsatte kolla, men jag fastnade. Jag tror jag ville veta hur långt han faktiskt var villig att gå. Om han tänkte sjunka till den andres nivå och leva med en människas död på sitt samvete.
Hur som... Jag kan inte förstå hur man kan göra en människa nåt sånt, nu pratar jag inte om pappan utan om våldtäcktsäcklet. Hur kan man ge sig på ett litet barn, en annan människa överhuvudtaget. Jag kan verkligen inte förstå det. Visst, självklart kan man bli fruktansvärt jävla förbannad men någonstans måste det ju förfan finnas en gräns.
Det gör mig förbannad att sånt här faktiskt händer på riktigt. Det finns riktiga jävla svin som är kapabla till att ta en annan människas liv.
Bli arg, absolut. Men ge fan i att ta ut det på någon annan, någon oskyndig, ett försvarslöst litet barn.
Fy fan. Nu börjar jag bli arg och känner att jag skulle kunna fortsätta mycket mera, men klockan är mycket och jag måste faktiskt sova nu!
Godnatt :)
Men nehedu! Det gick ju faktiskt inte alls vidare bra att sova.
Jag har för tillfället massa problem, enligt mig själv. J
ag har precis duschat vilket leder till att mitt hår fortfarande är blött och jag kommer se ut som ett troll första dagen i skolan, vilket leder till nästa bekymmer... jag har ingen aning om ifall det ens är imorgon allt drar igång. Jag fick ett samtal för ca 2 veckor sen om att det var imorgon skolan skulle dra igång och att mitt antagningsbrev skulle dyka upp i min brevlåda i tisdags, men jag har då minsann inte fått nåt. Jag var in på deras hemsida och där står det att alla kurser som ska vara i klassrum börjar nästa måndag. O jag har ju knappast fått tag i någon idag som kunnat svara på allt och löst iallafall ett att mina problem. Så nu måste jag vakna tidigt imorgon kanske helt i onödan.
Jag tycker lite synd om mig själv och låtsas att just precis DU tycker synd om mig med. Det gör att jag mår lite bättre :)
Jag vet att jag hade iallafall en sak till jag hade tänkt ta upp men den har jag glömt.
Meeeen, över till nåt annat då, som inte hör hit alls. Jag såg en film innan jag hoppade in i duschen, en fransk, jag fattade ingenting så texten gjorde susen =D
Men iallafall, den handlade om en familj där den 8åriga lilla tjejen blev våldtagen och mördad, det slår slint hos pappan och han torterar äcklet som gjort det, man får se hur det hela går till och det känns i hela mig när allt händer. Jag förstår inte riktigt varför jag fortsatte kolla, men jag fastnade. Jag tror jag ville veta hur långt han faktiskt var villig att gå. Om han tänkte sjunka till den andres nivå och leva med en människas död på sitt samvete.
Hur som... Jag kan inte förstå hur man kan göra en människa nåt sånt, nu pratar jag inte om pappan utan om våldtäcktsäcklet. Hur kan man ge sig på ett litet barn, en annan människa överhuvudtaget. Jag kan verkligen inte förstå det. Visst, självklart kan man bli fruktansvärt jävla förbannad men någonstans måste det ju förfan finnas en gräns.
Det gör mig förbannad att sånt här faktiskt händer på riktigt. Det finns riktiga jävla svin som är kapabla till att ta en annan människas liv.
Bli arg, absolut. Men ge fan i att ta ut det på någon annan, någon oskyndig, ett försvarslöst litet barn.
Fy fan. Nu börjar jag bli arg och känner att jag skulle kunna fortsätta mycket mera, men klockan är mycket och jag måste faktiskt sova nu!
Godnatt :)
Kommentarer
Trackback
